Oj vad jag mycket jag hade planerat att göra idag när huset blev tomt. Det skulle städas, diskas, målas golv, kanske måla lite möbler och fixa ordning ett rum. Jag var så laddad!
Lillebror med barn var här och åt lunch. Sonen jagade och busade med sina småkusiner så att de nästan kiknade av skratt. De var rödkindade och svettiga alla tre. Det är något speciellt att se en äldre kille busa med sina småkusiner, mitt hjärta sväller av stolthet och kärlek. Han är fantastisk, en riktig härlig kille.
Vi vuxna fick tid att dricka kaffe och småprata. När det var sovdags för minstingen i gänget packades de in i bilen för hemfärd. Alltid lättare att köra när barnen sover. Samtidigt hoppade mina killar in i bilen för att dra iväg på sin killsemester.
När jag vinkat av dem plockade jag lite och fixade med rummet. Sedan slog tröttheten till! Det är som om all energi bara rann ur mig, skulle helst vilja gå och lägga mig. Har bestämt att skjuta på städandet tills imorgon och möbelmålning, den tar jag en annan dag. Golvet tänker jag ta tag i och måla, men först ska jag vila lite. Sätta mig på bänken vid dammen och bara vara. Tänker att det gäller att passa på, imorgon kan jag inte vila som jag vill, då styr jag inte min tid själv längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar