Jag tappar tron lite grann...

Hösten är en magisk tid ändå. 

Jag är lika förundrad över naturens förändring på hösten som jag är av dess pånyttfödelse på våren.

Jag har börjar promenera till och från jobbet. 

Det är ett härligt sätt att koppla på och av huvudet, det tar 20 min. dit och naturligtvis lika lång tid hem.

 

Äpplen mognar och blir klarröda.

 

 

Daggen hänger som smycken i de långa grässtråna.

När jag går till och från jobbet lyssnar jag på Värvet, en podcast som intervjuar människor.

Det är en dryg timme med prat.

Igår lyssnade jag klart på Lotta Lundgren och idag började jag lyssna på Per Naroskin.

Otroligt intressanta människor båda två, som gått sin egen väg.

De har låtit hjärtat styra och vågat lita till sig själva.

Kanske är det något som vi alla borde göra mera. 

Lyssna till vårt inre, vad är det som ropar inom oss? 

På jobbet just nu är det hektiskt. 

Det är utvecklingssamtal som ska genomföras och planeras. 

IUP ska skrivas, åtgärdsprogram ska upprättas, utredningar ska startas och avslutade utredningar ska delges.

Vi ska gå på möten av olika slag, samverka i arbetslag och mellan verksamheter, läsa in texter om bedömning, läsa skrifter från Skolverket och sedan ska vi hinna med att planera den dagliga verksamheten också.

 

Jag träffar underbara barn varje dag, men känner aldrig att jag/vi i skolan riktigt räcker till.

Vi ska spara och skära ner, men ändå ska samma kvalite' upprätthållas.

Vi ska med mindre pengar, resurser och personal, nå samma resultat som innan - helst ska måluppfyllelsen höjas.

Jag börjar tappa tron på den skola som skapas just nu.

Där allt ska mätas, bedömas och dokumenteras.

Hur ska vi lärare, som faktiskt hör och häpna, är människor, kunna räcka till.

Vi ser vad vi skulle kunna göra och vad vi vill göra.

Vi har kompetenser som inte går att ta tillvara för tiden räcker inte till.

Vi springer i ett lopp där målet hela tiden flyttas, det kommer längre och längre bort. 

Vi springer fortare och fortare.

Vi når aldrig riktigt enda fram.

Då är det gott att kunna koppla på Värvet och lyssna till förnuftiga människor som lyssnat till sitt inre.

Det blir en stund i en lugnare värld.

När jag sedan kommer hem kan jag släppa ner axlarna och andas ordentligt.

Stoppa ner händerna i det varma diskvattnet, rensa svamp, sy lite kuddfodral och umgås med min underbara familj.

Hemma kan jag ladda batterierna för att imorgon köra på igen.

Min, min, min bara min!

En symaskin har länge varit något som jag saknat.

När jag har haft behov att sy något har jag ringt lilla mamma och fått låna hennes.

Nu är det dock så att det inte bara är jag som lånar den utan även min brors fru och de bor en timmes körning härifrån, så om hon har den så syr inte jag.

 

Idag kom ett reklamblad från en av affärenerna här i vår lilla håla.

Där fanns en maskin för 999:- och efter att ha googlat den kändes det som att den skulle passa mig fint.

En maskin som kan hjälpa mig med det grundläggande, sy rakt och sicksack.

Ja, den kan lite mer men det räcker för mig.

 

Funderade lite, behövde inte fundera länge.

Så nu är den min, min, min bara min.

Eller den är väl egentligen familjens men det är nog bara jag som kommer använda den.

 

Jag är nöjd.

Nu är det jag som ska hitta tyg till gardin till nya rummet,

och till kuddar.

 



Maskinen som ska bo här hos oss och jobba hårt.

Solen skiner och himlen är blå...

...vad det är skönt att leva då!

 

Visst är det så att ljuset påverkar mig.

Vaknar, för andra gången vid halv tio, och ser att solen skiner.

Det är så mycket lättare att gå upp då och att sätta igång dagens städning.

 

För det är oftast så jag roar mig på måndagar, jag städar och plockar och mår gott här hemma.

Tänker ofta att det är så här jag mår som bäst.

När jag själv styr min tid och när jag kan få göra det som faller mig in.

Tar en paus och dricker kaffe.

 

 

Fixar lunch till maken som vi äter tillsammans, en härlig stund av samtal mitt på dagen.

En sväng i trädgården med näsan mot solen.

Städa sonens rum.

Dammsuga huset och torka golven så att det doftar rent överallt.

 

 

 

Om det var upp till mig skulle jag vilja ha det så här jämt.

Att själv göra det jag vill och när jag vill, det vore lyxigt.

Att kunna ägna tid åt att gör fint och att plantera, odla och fixa.

 

Trappan är iordning för hösten.

 

Så då kommer ju frågan igen, vad ska jag bli när jag blir stor?

Visst gillar jag mitt jobb och visst trivs jag där, men....

Vill jag fortsätta på samma sätt resten av livet eller vad vill jag?

Tänk om jag det visste.

 

 

Dessa dagar hemma ger tid till att fundera och klura, och så tänka lite till.

Fast jag ska i ärligthetens namn erkänna att jag kommer inte fram till några överväldigande insikter.

Kanske är det så att jag tänker för mycket.

Kan man det?

 

Tar nog en kopp kaffe till och en sväng i trädgården.

Sedan väntar nervåningen på att bli städad.

 



Naturen tar på sig sina höstfärger.

 

Sakta byter bladen färg.

 

 

 

 

 

 

Dagens skörd!

Idag var det som det kan vara i svampskogen ibland. Helt fullt med svamp.

Det kändes som att vi bara åkte ut och hämtade hem det vi ville ha.

Strosade runt och plockade enda tills det dök upp jägare. Då kände vi att det var dags att lämna skogen. 

Vad jagar man just nu?

Nu ska här svängas ihop en köttgryta och medan den puttrar och blir fantastisk ska jag läsa bloggar, prata med maken och bara njuta!

Home sweet home!

Det var kallt, ruggigt och rätt tråkigt men nu sitter jag i soffan igen. 

God mat i magen och ett glas vin, nu känns det som helg igen.

Brasan är tänd och snart är det Plura.

Ute öser regnet ner, här inne är det varmt och mysigt.

En härlig kväll helt enkelt.

Jag vill inte...

men måste ändå. Vad undrar kanske någon.

Svaret är enkelt, i våras någon gång, i ett svagt ögonblick lovade jag att stå i kiosken på vissa av damlagets hemmamatcher. I dag är det dags igen, och jag vill inte!

Jag vill sitta kvar i min fåtölj med raggsockor på fötterna och läsa,dricka te och prata med mannen.

Jag vill ta på mig arbetskläder och gummistövlar för att gå ut i trädgården och hösta lite.

Jag vill bara vara och njuta av det!

Men nej, jag sätter på mig ansiktet och drar iväg. Jag som bara gillar att titta på sonens matcher, förutom landslag och Blåvitt på TV. Måste lära mig att tänka efter innan jag tackar ja till saker och ting!

Gör jag inte det blir det så här...

Tog en kort sväng i vår trädgård förut. Att vara ute är en njutning för mig, att bara gå runt och beundra naturens sätt att välkomna en ny tid.

Det finns fortfarande några näckrosor kvar som flyter på vattenytan.

Dessa blommor blir bara vackrare och vackrare. Dags att ta med några in snart.

Även mina favoriter luktärtorna blommar vidare. Jag låter vissa frökapslar sitta så att jag kan ta dem senare för att torka frön till nästa år.

Slappar, zappar och läser bloggar.

Tja, vad ska man säga.

Jobbet tar mycket energi just nu, går in i en period med alla utvecklingssamtal. Det är en rolig, intensiv och lärorik period. Men det tar energi och tid.

Det är annat på jobbet som också tar energi, kollegor som inte mår väl och klasser som inte funkar. Varit på möte idag, inga lösningar men väl mycket förslag och tankar.

Hemma är det disk, läxor, matlagning och allt annat som hör vardagen till i en familj.

 

Efter allt, nästan, är klart kraschar jag en stund i soffan. Zappar runt mellan kanalerna och surfar på samma gång.

 

Det finns så många bra bloggar att läsa.  Så många kreativa, inspirerande människor.

 

Vissa besöker jag varje dag, alltid härlig att läsa.

 Vissa har blivit lite av idoler.

Ja, vad ska man säga, en dag kan absolut sluta på mycket sämre sätt.

Hur orkade man?!

Är otroligt trött idag, tankarna går långsamt, hjärnan känns som seg kola och resten av kroppen energilös. Det känns som att jag är småbarns mamma igen, en tidig morgon efter en kort natt.

Ungefär så är det väl i och för sig. Ja, jag är ju mamma och natten var för kort. Sonen var hemma igår, magont igen! Smärtan klingade av på kvällen och vi var inställda på att allt var över. Strax efter tolv fick jag ett sms: "Snälla va vaken har för ont."

Jag hann inte ur sängen innan sonen kom upp för trappen och sa att han kräkts. Stackars lite! Bäddade ner honom i vår säng och gick ner och städade toalett. I och försig var det skönt att veta att magkrånglet denna gång "bara" var en vanlig maginfluensa, men mysigt - inte direkt. Var i säng vid ett och då var det inte lätt att somna om ska jag säga.

Resten av natten sov jag oroligt och när klockan ringde var jag mer död än levande. Hur orkade man med flera liknande nätter på rad när man hade bebis?

Idag har sonen legat hemma men magen har varit lugn. Fast skola blir det inte imorgon heller, 48 timmars regeln följer jag till punkt och pricka.

På med rustningen och ta fighten!

Ett riktigt busväder inledde denna måndag. Regnet piskade mot huset och vinden gjorde sitt bästa för att kasta omkull huset. Tur att vi, precis som den kloka grisen i Sagan om de tre grisarna, bor i ett hus gjort av tegel. Varken Stora Stygga Vargen eller vinden kan rubba ett tegelhus.

 

Jag visste att det skulle bli en ganska jobbig dag. Jag skulle ut och shoppa. Japp, det är bland det jobbigaste jag vet. Det är då jag måste ta på mig min rustning och ta fighten med alla hjärnspöken som dyker upp och tycker massor.

 

Jag kommer aldrig mer att banta. Det är något jag gjort allt för stor del av mitt liv och det har bara lett till att jag lagt på mig ännu mer kilon. Så jag har lovat mig själv, att den delen av mitt liv är slut och det är ett löfte jag tänker hålla.

 

Men när jag står där i ett omklädningsrum och ska prova kläder, då dyker de upp med sina små kommentarer om hur jag ser ut eller hur kläderna sitter eller hur jag tillåtit mig att hamna där jag är viktmässigt eller hur ful jag är. Samma sak idag, in i provrummet och där väntade de.

 

Men idag drog jag mitt svärd för mig själv. Okej, jag är inte perfekt men jag duger som jag är. Jag är den bästa jag som finns och det är en fantastisk person. Jag gör mitt bästa för att skapa en hälsosam livstil som håller en livstid. Jag håller inte på med pulver, dieter eller annat som lovar massor och håller någon vecka eller månad. Nej, jag bantar inte längre. Jag lever och jag lär mig att leva hälsosamt båder vad gäller mat och motion.

 

Jag hittade kläder idag, kläder jag är nöjd med och jag köpte dem i rätt storlek. Inte lite för små så att jag snart kan ha dem.... Min älskade make sa till mig igår att jag skulle köpa kläder jag gillade, som var fina och som passade. Jag följde hans råd.

 

Sen kan jag ha åsikter om varför inte de vanliga klädkedjorna kan ha sina kläder i stora storlekar, varför jag måste gå till ett speciellt ställe i affären och köpa kläder med fantasifulla namn som:

 

 

Men det spelar ingen större roll. Det viktiga idag var att jag åkte hem och var en vinnare. Jag vann över mina spöken. 1 - 0  till mig.

 



 

Svängde av hos mina föräldrar på väg hem. Älskar denna vy när man närmar sig. Känner hur axlarna sänks ytterligare och hur jag slappnar av. Tog en kopp kaffe med världens bästa pappa(hej på dig) innan jag åkte hemåt.

 

Resten av dagen sprang förbi. Hängig son efter spruta, fyndade gjutjärnsgryta på ICA, satt och drack kaffe med en vän när hon fick ett jobbigt telefonsamtal, pratade några gånger med maken i telefon. Nu ropar kudden att den vill ha sällskap!

 

 

Svampjakt.

Vaknade till ännu en typisk höstdag. Men det spelade ingen roll för oss, dagen var vikt till några timmars svampjakt.

 

Vi stack iväg direkt efter frukost, men ganska snart insåg vi att vi var tvugna att tänka om. Våra vanliga ställen var invaderade av fyrfotingar och deras tvåfotiga ledare. Kan säga att jag där och då inte tänkte trevliga tankar om dessa varelser.

 

Men vi drog vidare och fick tack vare detta utforska nya ställen i skogen. Det var inte dumt det heller.

 

Vi hittare massor av härliga kantareller. Största jag plockat tror jag.

 



Vildsvin finns det gott om i dessa trakter och det märks när man vandrar runt i skogen.

 

En vacker skog att jaga svamp i.

 

 

När solen bryter genom trädens täta grenar är det magiskt.

 

 

Stannade förbi makens föräldrar på vägen hem. Dessa blommor är fortfarande vackra. Jag skulle vilja ha fler höstblommande blommor i vår trädgård. Ett projekt till nästa år kanske.

 

Nu laddar vi inför en ny vecka. Denna vecka drar maken iväg till Rumänien, det var ett tag sedan han reste så det känns lite underligt. Man vänjer sig så snabbt, när han var borta i stort sett varje vecka var det vardag men nu är det vanliga att han är hemma. Ja, ja, han är snart hemma igen!

Drömmer mig tillbaka.

 

Dagarna och veckorna flyger förbi. Jag hinner inte blinka innan vi har lagt ytterligare en arbetsvecka bakom oss och slänger oss i soffan, tänder ljus och pustar ut, Helg!

 

Hösten är här, nu är det inga kanske eller eventuellt längre, den är här och den är omväxlande. Igår ruskväder, skymning hela dagen, regn och blåst. Idag sol som värmer och vita molntussar som jagar varandra på himlen.

 

Vi har spenderat stor del av dagen ute. Bilarna har städats och tvättats, potatisen har tagits upp och sedan har vi plockat 180 plommon innan vi sågade ner trädet. Så nu kokar vi den sista sylten från det trädet.

 

Har suttit och läst tidningen en stund, en resebilaga med massor av sidor om Västindien. Längtar tillbaka, nästa år åker vi, längtar redan.

 

Det är snart ett år sedan vi satte oss på planet och lämnade grå, regniga november bakom oss. När planet landade hade vi hamnat i paradiset. Ja, precis så kändes det att komma till underbara Aruba. One Happy Island!

 

Tittar på kort och drömmer mig tillbaka. 

 

 

På väg till frukost i paradiset. Varje morgon blev jag lika förundrad över att vi var där och av hur vackert det var.

 

 

Ödlor, överallt fanns det ödlor. I början var vi facinerade, men efter första veckan blev var de inte lika häftiga längre.

 

 

Vit sand, blå himmel, turkost vatten, kan man annat än längta tillbaka.

 

 

Drinkar som svalkade gott.

 

Mina två killar njuter av en av alla magiska solnedgångar.

 

 

Varje kväll, samma skådespel.

 

 

Kvällsfotboll, ett måste i vår familj.

 

Full fart på stranden.

 

 

One Happy Island.

Lite pust och stön.

Tänk att vissa dagar är vackra så att det nästan gör ont i hjärtat. De är krispiga, soliga, blåsiga och, ja just det, vackra. 

I dag är en riktig septemberdag, morgonen var krispig och kall. Luften var helt fylld av syre och löften om en dag fylld av ork och kraft. Packade med mig vinterjackan då jag visste att början av dagen skulle spenderas i skogen hejandes på elever som skoljoggade för fullt. 

Solen värmde sakta upp luften och mig, den knäppta jackan öppnades och värmen spred sig. Underbart, det var full fart i skogen, kilometrar betades av i flygande fläng. Både eleverna och jag var glada och rödkindade när vi vandrade tillbaka till skolan för en liten stund tillsammans innan de lämnade mig för dagen.

Pustade ut när de försvunnit. Är så glad för att vi, jag och min favvokollega, har den klass vi har. Blir allt mer medveten om vilken tur vi har haft. Det är mycket pust och stön i andra grupper just nu, men vi är tack och lov förskonade för stunden. Det är alltid jobbigt att se kollegor streta på i motvind och inte kunna hjälpa, för det går inte.

I övrigt är det just nu en vanlig tid, massor att göra, massor att fixa. Tankarna flyger och det är svårt att låta dem landa och få fäste innan nästa kommer. Vad jag funderar på? Allt och inget, stort och smått. Hösten är alltid den tid då jag funderar som mest på vad jag ska bli när jag blir stor.

 

Fortfarande finns det blommor att njuta av ute i trädgården.

Det bästa med hösten

Kanske har jag en liten vinnarskalle trots allt!

Upp tidigt, i alla fall med helgmått mätt. Klockan ringde innan åtta. Sedan drog vi iväg för att spela premiären av Äne Open.

 

Solen värmde gott i början av rundan, det var tur för mig för mitt spel värmde definitivt inte mitt golfhjärta. Men vi hade riktigt trevligt i bollen. I min boll var vi bara damer, sedan var det två herrbollar också.

 

Solen gick i moln efter några hål, men det påverkade inte mitt spel i någon riktning.

 

Efter nio hål var det ett makalöst fikabord uppdukat, ny energi var välbehövlig!

 



Vädret var växlande. Kallt ibland och varmt ibland, en riktig höstdag helt enkelt.

 

Efter att alla 18 hål var avklarade så bjöds det på grillad korv och prisutdelning. Många glada spelare fick priser, inte jag dock. Tyvärr var detta en av årets sämsta rundor för mig. Det är precis som en av damerna i bollen sa; "Vissa dagar är det obekvämt att spela golf, allt känns fel, sving, träff, klubbor, allt!" Så var det för mig. När jag ställde upp vid bollen var axlarna uppdragna och jag höll så hårt i klubborna att jag nästan har valkar i ena handen. Jag hackade ner på bollen med kraft, inte det optimala när man spelar golf. Då ska man var mjuk och slagen ska vara pendellika.

 

Under rundans gång kom jag fram till att antingen får jag spela mer golf så att jag blir jämnare och lite bättre eller så får det vara slutspelat. Det var inget svårt val, jag gillar att spela golf. Så nästa år är målet att spela mer. Fast varför vänta tills dess? Ännu finns tiden att göra någon runda till innan snön kommer. Jag vill bli bättre, jag vet ju att jag kan så mycket bättre än idag. Vinnarskallen vaknar långsamt till liv, men den jag tänker vinna över är mig själv!

Förr FF, nu BF!

Har maniskt tittat upp i taket så fort jag varit i sonens rum idag, men inget mer droppande och inte ett spår i taket att det som inträffade igår faktiskt inträffade. Ja, ja vi får se vad expertisen säger när de kommer.

 

Idag har jag och maken haft en riktig kanondag, vi har verkligen varit aktiva och produktiva.

 

Dagen började med ett besök på second hand butiken i byn, inga fynd idag heller. Ångrar dock lite att jag inte slog till på en sekretär, kanske gå dit på måndag och kolla om den finns kvar. Skulle funka fint i nya rummet efter att ha fått lite ny färg vill säga. Det är faktiskt precis som Underbara Clara skriver i sin bok, det är de köp man inte gör man ångrar. Håll tummarna för att den finns kvar på måndag!

 

Väl klara med second handen så åkte vi till matvaruaffären, där införskaffades salt, socker och skaldjur. De senare till kvällen, men salt och socker skulle användas under dagen.

 

I dag var stora sylt, mos och lite annat dagen.

 

När vi kommit hem gav vi oss ut i trädgården. Jag plockade äpplen som skulle bli mos och maken plockade fläderbär som han skulle göra fläderkapris av. Sedan in i köket, på med musik och så satte vi igång!

 

Maken plockade av fläderbär från klasarna i en timme, sedan varvade han det med salt i en burk. Nu ska det står i fyra dagar innan hans jobb fortsätter.

 

Vackert blev det med det gröna och vita. Ska bli spännande att se resultatet.

 

Själv tvättade och klyftade jag äpplen.

 

 

Ner med dem i en stor gryta.

 



 

Där fick de långsamt koka sönder innan jag pressade dem genom en vanlig sil. Inget socker eller några andra tillsatser, bara äpplen. När det svalnat så åkte moset ner i burkar som sedan vandrade vidare till frysen. Underbart att ha till gröt och pannkakor senare i vinter.

 

När detta var klart satte maken i gång med äppelchutney på äppelklyftor från förra sommaren, de har legat i frysen och nu fick han inspiration att använda dem. Det luktade fantastiskt gott när kanel, curry, ingefära och chili kokade samman med äpplen.

 

Jag gick ut och plockade plommon som sedan fick koka sönder. Det pilliga med plommonsylt är alla kärnor som ska fiskas upp och slängas, men det är det värt.

 

 

Dagens resutat blev 4 burkar mos, 4 burkar plommonsylt, 4 burkar äppelchutney, 1 burk fläderkapris och ett getingstick! Japp, jag lyckades plocka en geting i plommonträdet, det uppskattades inte av getingen. Ett stick i fingret blev straffet!

 

Nu har lugnet lägrat sig här i huset. Sonen är helt kurant igen och har tagit sitt X-Box med sig till en kompis och ska sova där.

 

Förr var det bästa som kunde hända att man hade FF(föräldrafritt) nu är det BF(barnfritt) som framkallar samma frihetskänsla.

 

Men vi har inga vilda planer, golftävling imorgon. Så det blir Plura och ett par goda mackor. Skaldjuren får vänta till imorgon då sonen, skaldjursfantasten, är hemma igen.

 

 

Takdropp inomhus, inte helt som det ska!

Vaknade med en bra känsla i kroppen, snart helg!

 

Sonen fick stanna hemma från skolan, inte helt okej i magen. Tack och lov klingade det onda av under dagen och på kvällen var han sig själv igen. Härligt, men det gör att jag funderar än mer på hur mycket det hänger ihop med skolan. Tankeväckande för mig eftersom jag själv är lärare och känner stressen i yrket runt allt nytt. Kommer skriva mer om stressen i skolan om ett tag, det är stress för elever, lärare och föräldrar.

 

På kvällen kröp jag ner i ett varmt bad, tog med mig Underbara Claras bok.

En riktigt härlig, mysig och inspirerande bok. Bilden har jag lånat från Bokus hemsida där du kan beställa boken om du blir sugen.

 

 Jag njöt och mådde toppen tills jag hör sonen komma upp för trappen och ropar att det droppar från hans tak!!!

 

Kan säga att jag flög upp ur badet och ner för trappen. Mycket riktigt, det droppade stilla från taket, hans rum ligger under badrummet där jag badade.

 

Tankarna virvlade, vad är det här, måste vi bryta upp golvet, vad gör vi nu? Gick upp och tappade ur badet. Droppandet slutade ganska snabbt och påverkades inte av badkarstömningen. Drog ut badkaret men kunde inte se något konstigt med golvet. Det vi däremot märkte var att det var blött, det rann, när vi skruvade loss en platta som sitter på väggen. Vår gissning är att det läcker från rören bakom plattan när man tappar upp vatten i badkaret. Så på måndag är det jag som ringer till rörkrökaren och ber honom komma hit och fixa problemet.

 



Ibland blir det inte som man tänkt sig!

Nu är det verkligen höst! I morse visade termometern inte en trevlig siffra i mitt tycke.

 

 

Men det är vackert dessa mornar, solen gör att naturen får ett gyllene skimmer. Man ser hur värmen från solstrålarna kämpar mot det kalla som natten lämnat kvar.



 

När jag gick in på skolan kändes det som om jag inte varit hemma, det var mindre än 12 timmar sedan jag stängde dörren och gick hem.

 

Efter att ha jobbat två timmar ringde telefonen. Det var sonen som inte klarade av att vara kvar i skolan längre, han hade så ont i magen. Han fick magont i måndags och har haft ont sedan dess. Idag fick han såpass ont att han ville åka hem och tyckte att vi skulle åka och kolla upp det.

 

Som tur är har maken en period när han är i Sverige så han tog med sonen till läkaren. Där undersökte de sonen och tog blodprov. Men det gav inga svar. Eventuellt kan det vara stress som framkallar det.

 

Stress, ska en kille som går i klass sex, vara stressad? Är det inte då man ska känna att allt bara flyter på och att livet är lätt och skönt? Ska man kunna få katarrkänningar innan man fyllt tonåring? Tydligen kan man det. Vi ska avvakta och se till att han äter fiberrik mat och dricker mycket, det måste ju inte vara katarr. Blir det inte bättre innan måndag ska vi komma tillbaka.

 

Känner att jag har massor med tankar och funderingar runt detta men jag kan inte formulera mig just nu. Det får bli vid senare tillfälle.

 

 

 

Bra för självförtroendet!

Precis hemkommen från en lång arbetsdag, trött i både huvud och fötter. Men också så nöjd och glad! Efter den vanliga arbetsdagen hade vi föräldramöte ikväll. 

Det är oftast med blandade känslor jag står framför föräldrarna till de barn jag träffar varje dag. Dels vill jag förmedla hur mycket jag tycker om deras barn och hur kul jag tycker mitt jobb är och att det är deras barn som har stor del i det. Dels vill jag också få fram all information om nationella prov och olika planer på ett bra sätt så att alla tar till sig och tycker att det är meningsfullt att komma på våra möten. 

Efter idag känner jag att vi lyckades med allt det vi hade förutsatt oss. Responsen från föräldrarna var bra för självförtroendet! Att träffa nöjda föräldrar som uppskattar det vi gör och som verkligen säger det till oss är en skön känsla. Tyvärr är det ju oftast så att man får höra när någon inte är nöjd, men i detta fall så är det tvärtom. 

Tror att vi alla skulle försöka bli bättre på att ge varandra beröm och komplimanger när vi tycker något är bra eller fint. Det värmer lika mycket att ge som att få, en win win situation helt enkelt.

 

När solen tittar fram är det härligt, även fast jag varit inne. I dag har solen visat sig flera gånger.

Berg och dalbana!

Kunde önska att det var så att jag hade varit på Liseberg eller något annat nöjesfält och åkt berg och dalbana. Men nej, det är mitt humör och min ork som tagit en åktur under dagen. 

Dagen började i moll sedan blev det bättre. En intensiv dag med alla elever, härligt men tröttande! Kom hem och försökte ladda energi. Tog en tupplur och fick ny energi.

 

 Så nu har jag attackerat strykhögarna. De stora, Mount Everest liknande högarna. Har tagit mig en bit men nu måste jag pausa.

 

Inte en utan två garderober med stryktvätt...

 

 

 Har haft trevligt sällskap av kristallen galan, gillar verkligen Filip och Fredrik! Nu är det dags att göra kudden sällskap för att samla massor med energi till morgondagen. Då står föräldramöte på agendan.