Solen skiner och himlen är blå...

...vad det är skönt att leva då!

 

Visst är det så att ljuset påverkar mig.

Vaknar, för andra gången vid halv tio, och ser att solen skiner.

Det är så mycket lättare att gå upp då och att sätta igång dagens städning.

 

För det är oftast så jag roar mig på måndagar, jag städar och plockar och mår gott här hemma.

Tänker ofta att det är så här jag mår som bäst.

När jag själv styr min tid och när jag kan få göra det som faller mig in.

Tar en paus och dricker kaffe.

 

 

Fixar lunch till maken som vi äter tillsammans, en härlig stund av samtal mitt på dagen.

En sväng i trädgården med näsan mot solen.

Städa sonens rum.

Dammsuga huset och torka golven så att det doftar rent överallt.

 

 

 

Om det var upp till mig skulle jag vilja ha det så här jämt.

Att själv göra det jag vill och när jag vill, det vore lyxigt.

Att kunna ägna tid åt att gör fint och att plantera, odla och fixa.

 

Trappan är iordning för hösten.

 

Så då kommer ju frågan igen, vad ska jag bli när jag blir stor?

Visst gillar jag mitt jobb och visst trivs jag där, men....

Vill jag fortsätta på samma sätt resten av livet eller vad vill jag?

Tänk om jag det visste.

 

 

Dessa dagar hemma ger tid till att fundera och klura, och så tänka lite till.

Fast jag ska i ärligthetens namn erkänna att jag kommer inte fram till några överväldigande insikter.

Kanske är det så att jag tänker för mycket.

Kan man det?

 

Tar nog en kopp kaffe till och en sväng i trädgården.

Sedan väntar nervåningen på att bli städad.

 



Naturen tar på sig sina höstfärger.

 

Sakta byter bladen färg.