Kanske har jag en liten vinnarskalle trots allt!

Upp tidigt, i alla fall med helgmått mätt. Klockan ringde innan åtta. Sedan drog vi iväg för att spela premiären av Äne Open.

 

Solen värmde gott i början av rundan, det var tur för mig för mitt spel värmde definitivt inte mitt golfhjärta. Men vi hade riktigt trevligt i bollen. I min boll var vi bara damer, sedan var det två herrbollar också.

 

Solen gick i moln efter några hål, men det påverkade inte mitt spel i någon riktning.

 

Efter nio hål var det ett makalöst fikabord uppdukat, ny energi var välbehövlig!

 



Vädret var växlande. Kallt ibland och varmt ibland, en riktig höstdag helt enkelt.

 

Efter att alla 18 hål var avklarade så bjöds det på grillad korv och prisutdelning. Många glada spelare fick priser, inte jag dock. Tyvärr var detta en av årets sämsta rundor för mig. Det är precis som en av damerna i bollen sa; "Vissa dagar är det obekvämt att spela golf, allt känns fel, sving, träff, klubbor, allt!" Så var det för mig. När jag ställde upp vid bollen var axlarna uppdragna och jag höll så hårt i klubborna att jag nästan har valkar i ena handen. Jag hackade ner på bollen med kraft, inte det optimala när man spelar golf. Då ska man var mjuk och slagen ska vara pendellika.

 

Under rundans gång kom jag fram till att antingen får jag spela mer golf så att jag blir jämnare och lite bättre eller så får det vara slutspelat. Det var inget svårt val, jag gillar att spela golf. Så nästa år är målet att spela mer. Fast varför vänta tills dess? Ännu finns tiden att göra någon runda till innan snön kommer. Jag vill bli bättre, jag vet ju att jag kan så mycket bättre än idag. Vinnarskallen vaknar långsamt till liv, men den jag tänker vinna över är mig själv!