Konsten att säga nej..

ska jag öva på har jag bestämt!

Det är konstigt att det ska vara så förstvivlat svårt att säga det lilla ordet, nej. Så är det ialla fall för mig. Ibland kan jag ha bestämt mig för att säga det men när det kommer till kritan så gör jag det inte ändå. Sedan sitter jag där och har gått med på något som jag kanske varken vill eller tror på. Men har man lovat så har man! Kanske är det viljan att vara till lags, lilla fröken duktig, som spökar. Att vilja göra andra glada, att alltid vara den som har kontrollen och som klarar allt.  

Men det ska bli ändring på det nu. Jag ska lära mig att tänka efter före, att inte hoppa på än det ena, än det andra. Jag ska våga vara lite obekväm, våga stå upp för vad jag tycker och även våga att visa mig svag. Jag ska känna efter, vill jag detta och framför allt, orkar jag detta. I stunden frågan ställs tycker jag ofta att, klart jag fixar det. Sedan går det ett tag och deadline närmar sig och då är det inte lika självklart längre. Då kan det som var så lätt att säga ja till ge upphov till stress, obehag och allmänna tråkiga känslor. Det tar mer än det ger!

Det finns saker som ger mer än vad de tar också naturligtvis, som inte ska sägas nej till. Jag ska försöka lära mig att se vilka det är bara. Det är då jag ska lära mig att säga, jag ska tänka på det. Jag ska ge mig själv tiden att tänka, att känna och sedan ta beslut. Få saker är så akuta att jag måste ge ett svar direkt. En dag eller två kan de flesta beslut få ta.

Så jag ska öva och bli bättre på att ta vara på det jag tycker är viktigt och som ger mig energi, glädje och positiva erfarenheter.

Att sitta vid dammen i solen ger mig lugn och ro.

Att sitta och prat i skenet av tända ljus mår jag bra av.