Vänskap...

Har precis kramat om och sagt hej då till en av mina absolut bästa vänner. Vi har suttit vid dammen och pratat, skrattat och njutit medan solen dalat och kylan har krupit på oss.

En riktig vän, tänk vad fint det är att ha det. Jag behöver inte många, det räcker med ett par, riktiga vänner. Vänner som jag kan vara mig själv med, vänner som lyssnar lika mycket som de delar med sig. Vänner vars vänskap inte behöver odlas, där jag inte behöver anstänga mig för att alltid höras av.

Det kan gå många dagar mellan de gånger vi hörs och ses, men det påverkar inte vår relation. Jag vet och min vän vet, att vi finns för varandra. Vi behöver inte bekräfta det hela tiden, vår vänskap lever, frodas och utvecklas utan att vi kräver massor av varandra. Det kan gå veckor, sedan lyfter någon av oss luren, och så bara finns vi där. Inget krystat, inget jobbigt utan riktig vänskap. Vänner som ger energi och lust, som inte tömmer och tar. Vänner som lyssnar, skrattar, gråter och delar med sig av sig själva.

Det är vänner att vara rädd om.

Jag läste häromdagen hos underbaraclaras.com om "starksköra" människor. Det fanns mycket där som jag kände igen mig i. Jag har ett behov av att bara få vara ibland, att vara själv med bara mina egna tankar. Lika mycket som jag trivs med sociala sammanhang, så behöver jag ladda batterierna igen. Mår gott när jag vaknar först av alla i familjen och kan tassa runt ett tag innan huset vaknar, koka kaffe, göra frukost och vakna till i lugn och ro. Ett sätt att ta emot en ny dag på som jag njuter av.

Samma sak kan jag känna när det varit mycket på jobbet eller när det varit mycket med människor och intryck på andra sätt. Jag behöver tid och lugn för att sortera intryck, känslor och tankar. Kan ibland känna att jag "känner av" andra för mycket, att jag tror mig veta vad de tänker och tycker vilket bara tar energi från mig. Jag kan bara ta ansvar för mina känslor, tankar och mitt tyckande. Det är mitt ansvar. Jag kan inte ta ansvar för andra människor, det är deras ansvar. Ett livsprojekt egentligen att lära mig detta; jag är ansvarig för mitt liv, mina val och min lycka. Jag kan inte lösa det åt andra. Det får de göra själva.