Morgontid, egentid och tid till reflektion.

Många mornar nu på sommaren tar jag med mig mitt kaffe och sätter mig på vår slitna soffa vid dammen. Det är en härlig stund då det bara är jag och mina tankar. Det är då jag verkligen hör mig själv och när jag tänker klart mina tankar. För det är så att livet går i en rasande fart  så ibland kan jag känna att jag inte hinner tänka klart mina tankar, jag hoppar från det ena till det andra. Blir aldrig helt "färdigtänkt".

Min tänkarbänk

Men nu på sommarlovet så försöker jag ta mig tid, tid att tänka, känna och reflektera. Jag försöker hitta ett lugn så att jag hör avad kroppen säger och vad jag verkligen känner.

Jag har bantat hela mitt liv, eller i alla fall sedan mellanstadiet. Mitt förhållande till mat och ätande är kanske inte det bästa eller sundaste. Jag har alltid jagat en quickfix, den där kuren som ska göra att jag går ner massor, snabbt och som inte gör att jag går upp igen. En ekvation som är helt omöjlig, det säger ju sig själv egentligen.

Min älskade damm.

Men att veta det är en sak att sedan leva efter det är något helt annat. Om jag skulle räkna på hur mycket tid jag har lagt på att läsa om dieter och tänka på vikt osv, usch det skulle bli åtskilliga år av mitt liv som jag, helt ärligt, kastat bort. Nu tar jag och vänder blad och glömmer allt det där, alla misslyckanden, alla gånger jag avskytt mig själv. Nu har jag slutat banta och börjat leva. Hälsan är det viktiga och att jag har balans i livet, är lycklig. Jag har så många människor runt mig som älskar mig och tycker att jag är fantastisk, så jag ska tro på dem och börja tänka så själv också.

En ros till mig och till alla som behöver den.

Vad är det som är gör mig glad och lycklig. Vad behövs för att jag ska le och må bra. Det är viktigare frågor att fundera på och lägga tiden på än saker som tar energi och kraft.