Tolv grader varmt, om man nu kan kalla det varmt. Regnet strilar ner, ett sådant där fint, riktigt blött regn. Det är som att hela naturen håller andan och hukar sig. Det finns inte plats för mer regn nu, det räcker!
Känner att jag har extra svårt att vakna till idag, kanske inte kan skylla det på regnet utan på en hackig nattsömn. Att ha två snart tonåriga killar som spelar data i huset gagnar inte nattsömnen.
Halv sju var jag uppe en sväng. Då satt kompisen fortfarande och spelade. Sonen hade gått och lagt sig i soffan tio minuter tidigare och sov som en stock. En timme senare hörde jag hur kompisen gick ner och la sig. För att inte dygnet ska bli helt bakvänt har jag precis väckt sonen, han fick sova fem timmar. Har dock lovat, som den omtänksamma mor jag är, att han får gå och lägga sig mellan tre och fyra i eftermiddag, om han vill. Kompisen får sova en halv timme till, sedan blir det att väcka honom också tror jag.
Regn, regn. regn...
Halva sommarlovet har passerat och jag har svårt att hitta sommarkänslan. Visst är det gott att vara ledig.
Men jag vill sitta i solen och bränna mig på näsan, jag vill bli brun på armarna och få en fräsch färg i ansiktet. Jag vill äta frukost, lunch och middag ute. Jag vill sitta ute och prata i den ljumma sommarnatten i skenet av tända ljus. Jag vill krypa ner i sängen och sucka av välbehag när lakanen landar på min solvarma kropp.
Just ni sitter jag inne och tittar ut. Det är bara blött, blött, blött och grått ute. Att sitta ute på kvällen är självplågeri, helt uteslutet.
Regndropparna är det som glittrar ute, inte solens strålar. Som jag saknar dem!
Visst har vi haft en hel del fina stunder även denna sommar. Men det jag saknar är ett riktigt högtryck som varar en vecka i alla fall. Så att jag hinner känna att jag nästan pustar av värmen, att jag till och med söker upp skuggan en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar